Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
för att bli gudfruktig. Han läste och båd och fastade. Han
ansåg sig ovärdig att ligga i säng och lade sig därför på
granris bredvid sängen o. s. v. Det där var något oerhört. Mannen
var i själanöd och visste icke, huru han skulle komma till frid.
Han stannade icke länge i skolan. Han reste ut till en bonde
på landet, en gammal läsare, för att genom honom söka frid.
Huru det lyckades, vet jag icke. Till skolan kom han icke
igen. Längre fram blev han präst. Jag såg honom ej såsom
sådan, men jag hörde, att han skulle vara mycket besynnerlig.
Vid åhörandet av predikan var det sed, att församlingen
bugade sig varje gång Jesusnamnet nämndes. Även förekom,
ehuru icke allmänt, att detsamma skedde, när den Helige Ande
nämndes. Men när Gud Fader nämndes, bugade sig ingen.
Jag har på äldre dar ofta tänkt härpå. Gud Fader var nog då,
såsom för många kristna nu, i värde icke den första utan den
tredje personen i gudomen. Hurudana predikningarna i
allmänhet voro, kan jag nu ej minnas eller bedöma. Men det
minnes jag, att jag fick mitt första djupare andliga intryck genom
en predikan av dåvarande komministern Oskar Burman, och
det var så djupt, att det än i dag icke släppt mig. Jag räknar
det såsom det första fröet till min omvändelse, ehuru denna
inträffade först flera år därefter.
Att Gud på den tiden verkade på mitt hjärta, framgår även
av följande. Jag hade en kamrat vid namn Axel Strandberg,
son till tullförvaltaren i Luleå. Mången afton, sedan vi läst
läxor tillsammans, fortsatte vi med att läsa något Guds ord
och samtala däröver. Jag har ett livligt minne av dessa
uppbyggliga stunder. Strandberg gick sedan in vid tullen och dog
såsom tullförvaltare i Skutskär.
Såsom jag nämnt, började varje dags lektioner med
morgonbön. Varje söndag måste vi ock gå i kyrkan. Vi samlades
i skolan och gingo därifrån i procession med magistern i
spetsen. På den tiden brukade även magistern gå i kyrkan. Vår
plats var allra främst nära altaret. När syndabekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
