Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och barndomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtörnad. »Skriv»!» sade han, och så dikterade han ett brev, av
vilket jag minnes endast begynnelseorden: »Rektorn har befallt
mig att skriva till dig. Svett och tårar äro mitt bläck, och mitt
brev skulle vara lika långt som de två timmar, som jag arbetat
därpå, om» – – –. Resten har jag tappat. Det var mitt
första försök på den litterära banan.
Den förträfflige rektorn var ganska häftig. En gång vid en
examen hade vi bland åhörarna handlanden och varvsägaren
Bodell. Han var en oförskämd människa - jag kommer längre
fram åter till honom. Vi skulle en stund läsa franska. Bodell,
som trodde sig kunna franska och ville visa sin lärdom,
vinkade till sig rektorn ett ögonblick, då han trodde, att rektorn
tagit miste, och sade halvhögt med ett nedlåtande leende: »Det
heter icke så, utan så och så.» Rektorn blev högst uppbragt
och for ut i mycket häftiga ordalag rnot honom, låtande honom
veta, att han här var åhörare och därmed punkt. Vi pojkar,
och jag tror även de övriga åhörarna, tyckte, att det just var rätt
åt Bodell. Men på honom bet det icke. Han bara flinade.
Jag och min bror Johan följdes åt som sidokamrater hela
skolan igenom till den dag, då vi togo studentexamen. Så
långt jag minnes tillbaka, var det en avgjord sak, att jag
skulle bli lärare och Johan läkare. Det var väl någon
suggestion från pappa. Vi hade därför aldrig ett ögonblick i vårt
liv någon ovisshet eller något kval för val av levnadsbana.
Men för detta måste vi läsa latin och grekiska. I Luleå skola
gavs ingen sådan undervisning. Det måste vi läsa privat för
rektorn. Här sviker mig mitt minne. Jag kan icke erinra mig,
att vi läste latin tillsammans, och huru Johan lärde sig latin,
det minnes jag icke. Men varje dag hade jag lektion hos
rektorn i latin. Mina lektionstimmar blevo sålunda 38 i veckan. Men
ingen talade om överansträngning för det. Rektorn var också
alldeles överlägsen såsom lärare just i latin, och jag blev hans
»gullgosse» isynnerhet genom dessa privatlektioner. Men högst
obehagligt stötte jag rnig på honom, när jag en gång fick se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
