Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala lyceum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klassen så misshandlad, att han under nästpåföljande lektion
föll avdånad till golvet. Svartengren, som hade den timmen,
sände genast efter läkare. När denne kom, åderlät han
ynglingen och förklarade, att om han kommit senare, så hade
ynglingen ej kunnat räddas. När Svartengren fick veta
orsaken, sände han en av de andra lärjungarna (min bror Rudolf)
in i klassen 3–4 med tillsägelse, att den skulle stanna kvar
efter lektionens slut. Så skedde. Svartengren kom in som ett
rytande lejon och smorde upp hela klass 4 med förfärliga
örfilar. Sedan befallde han de egentliga gärningsmännen att
komma in till honom i hans rum och där behandlade han dem
med en rotting, tills denna var i tre bitar.
Men därmed var icke allt färdigt. Lärarekollegiet beslöt att
relegera en av bråkmakarna, och det skedde med mycken
högtidlighet. Vi kamrater tyckte att det var synd om honom,
ehuru vi nog tyckte mycket illa om honom. Jag gick upp till
rektor Afzelius och bad, att han skulle bli tagen till nåder igen.
Men det var omöjligt. Och därmed var penalismen vid
Uppsala Lyceum absolut slut.
Bland märkligare kamrater, som jag hade i tredje klassen
vid Lyceum må nämnas L. W. Stjernstedt, sedermera
generalmajor. Han stannade kvar ett år i tredje klassen till följd
av sin ungdom. En klass under mig satt Alfred Lagerheim,
sedermera envoyé i Berlin, och därefter generaldirektör i
kommerskollegium.
Redan under året 1855–1856 verkade Gud allvarligt på mitt
hjärta. Jag kände behov av att bedja och läsa Guds ord. Men
jag tordes ej göra det öppet. För mina två bröders skull, som
bodde i samma rum. Därför blev det ofta ingenting av. Men
stundom kunde jag icke låta bli. Då begagnade jag den
utvägen, att jag satt uppe och läste mina läxor på kvällen, tills
bröderna lagt sig. När jag då hörde, att de riktigt sovo, tog
jag fram mitt nya testamente, läste och bad.
På sommaren 1856 kom mamma ned till Uppsala och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
