Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Student i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
och hälsa på kyrkoherden. »Han är så fientlig», svarade
mannen. Emellertid gick jag in. En tjänarinna, som mötte mig i
tamburen, sade att kyrkoherden hade varit sjuk och var ännu
icke riktigt bra, han kunde därför icke taga emot. Jag
svarade: »Var god låt honom veta, att lektor W. vill hälsa på
honom.» Efter ett ögonblick kom han ut i tamburen, mottog
mig mycket hjärtligt, beklagade att han icke kunde följa med
till bönehuset, emedan han varit sjuk, men ville nödvändigt,
att jag skulle komma tillbaka och övernatta hos honom. Det
kunde jag emellertid icke. En annan gång blev jag kallad att
komma till Sveg och predika. Men man visste icke, var man
skulle få rurn. Kyrkoherden var så »fientlig». Möjligen kunde
vi få folkskolans gymnastiksal. Jag svarade: »Det går ju an,
att jag ställer mig på kyrkvallen». Emellertid skulle jag först
till Lillhärdal. På vägen dit passerade jag Svegs prästgård. Jag
stannade, gick in, presenterade mig, nämnde att jag blivit
kallad att på återvägen på måndag predika i Sveg, och att de, som
kallat mig, undrade om kyrkoherden ville tillåta, att jag
predikade i folkskolans gymnastiksal. »Nej», svarade han tvärt,
»det kommer icke i fråga, att lektorn skall predika annorstädes
än i kyrkan.» Sedan kungjorde han själv i kyrkan på
söndagen, att jag skulle predika där på måndag middag. När jag
kom dit, var hela den stora kyrkan proppfull av folk. Hela
kyrkoherdefamiljen var med, och efteråt blev jag bjuden på
middag i prästgården. Detta är nu endast två exempel ur högen.
Men jag fortsätter berättelsen om min predikoresa. Som jag
nämnt, hade vi sköna stunder i klockare Anderssons hem.
Han var en duktig sångare och sjöng många av Ahnfeldts
sånger till piano. Hans omvändelses historia var rätt märklig.
Till Villberga hade kommit en troende kvinna från Stockholm.
Hon arrenderade en lantgård. Hon blev bekant hos
Anderssons och sökte att föra dem till Herren. Men A. blev bara
förbittrad. En gång var han nära att kasta ut henne. Men
hon var ihärdig och »listig». Hos Andersson var inackorderad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
