Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andliga inflytanden under studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
På den tiden var ännu striden om lekmäns rättighet att
predika mycket het. Rosenius med sin rika begåvning och
varma kristna hjärta var utan tvivel Stockholms - och varför
icke säga Sveriges - främste predikant. Detta förtröt de
statskyrkliga, och enligt vad han själv meddelade mig, hade man
bett att få prästviga honom. Han skulle icke behöva avlägga
någon examen alls. Ändamålet var naturligtvis att undanrycka
lekmannaverksamheten det stöd, som den hade i hans person.
Det insåg Rosenius och därför svarade han nej. Han var och
förblev lekman.
Huru djupt rotad fördomen mot lekmannapredikan var, kan
man förstå, då den så hjärtefromme och frisinnade biskop
Beckman i sitt liktal över Rosenius fällde det med avseende
på honörn ursäktande yttrandet, att då »frukterna av hans
verksamhet varit utomordentliga, så fick kärleken tro på en
utomordentlig kallelse». Den »ordentliga» kallelsen var för
honom prästvigningen.
En anekdot må jag här omtala för att icke glömma den,
Genom min bok »Brukspatron Adamsson»1 blev min sedan dess
bibehållna signatur P. W. bekant. Men även domprosten P.
Wieselgren tecknade sig P. W. Han var vän av
lekmannaverksamheten. I tidningen Wäktaren skrev han en gång under
signaturen P. W. ett ganska misslyckat försvar för densamma.
Som bekant innehåller Augsburgska Bekännelsens Art. XIV,
att ingen må predika utan att vara »rite vocatus» (ordentligt
kallad). Detta sökte Wieselgren bortförklara så, att »rite» icke
betydde något annat än att han skulle vara invigd med vissa
ceremonier (ritibus), och detta kunde ju även en lekman vara.
Naturligtvis måste detta väcka kraftig motsägelse. Biskop
Björling i Västerås skrev ock en hejdundrande artikel. När
redaktören, baron Hierta, läste den, förstod han strax, att
biskopen missförstått signaturen P. W. Han sände den därför till
1 »Brukspatron Adamsson eller Var bor Du?» utkom 1863. Utg. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
