Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andliga inflytanden under studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
tänkte Rosenius, och det tryckte ned honom ännu mer. Efter
några ögonblicks tystnad tog han dock mod till sig och sade:
»Varför gråter du, Ahnfelt?» - »Jo», svarade denne, »det har
hänt mig i dag något, som jag icke på lång tid erfarit.» -
»Att han hört mig predika så uselt», tänkte Rosenius. Men
Ahnfelt fortfor: »Att Guds ord har rört mig till tårar.»
Högst förbluffad svarade Rosenius: Men Ahnfelt, du som
är en så gammal och erfaren predikant, har du inte märkt,
huru jag våndats i predikstolen för att jag ingenting hade
att säga?»
Nu var det Ahnfelts tur alt bli förvånad. Ty han hade
knappast förr hört Rosenius predika så härligt. Ja, så kan det
vara: det kommer icke bara an på den, som talar, utan även
på den som hör. Det hände en gång, när jag var i Brooklyn
(1889), att en röst bakom mig ropade milt namn. Jag vände
mig om och frågade, vad mannen ville. Han svarade: »Kom
mer lektorn ihåg den där predikan, som han för flera år sedan
höll på Holmen i Örebro?» - »Ja», svarade jag, »den glömmer
jag aldrig så länge jag lever. Jag blyges ännu i dag över, huru
uselt jag då predikade.» - »Men då blev jag omvänd», inföll
han. En uppmuntrande lärdom i sanning.
Rosenius var icke mycket ute på resor. Men när han
var-ute, blev ban vanligen föremål för ovationer av sina vänner.
Särskilt var detta falle! på hans sista resa. Han berättade för
mig, huru folk på landet hade lupit efter hans åkdon och
deri ene sagt till den andre: »Det är han, som har gjort Pie»
tisten.» När han såg och hörde sådant, blev han rädd, ty »Gud
plägade alltid efter sådana där upphöjelser sända honom något
bittert för att slå ned honom.» Allra minst kunde han vänta
annat nu. Ankommen till Göteborg skulle han predika i
Haga-(Johannes) kyrkan. Under predikan träffades han av ett
slaganfall och bars sanslös ned till sakristian. När han kom
till sans, var hans första tanke: »Gud, var det icke något värre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
