Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första prästgärning och författardebut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
spelade glasharrnonika, så var det en gripande musik. För
kyrkosången ivrade och verkade han mycket och med
framgång. Hela församlingen sjöng psalmerna fyrstämmigt.
Jag-kan ej säga, hur gripen jag vart, första gången jag bevistade
högmässogudstjänsten i Sollefteå kyrka och hörde det. För
att leda sången hade han en utvald kör placerad på en
särskild sångläktare, som han på egen bekostnad låtit bygga. Om
dess byggande berättade han följande historia: I all hemlighet
förberedde han saken. Hos Kungl. Maj:t sökte och erhöll ban
tillåtelse att uppföra läktaren, sedan överiiitendentsämbetet
tillstyrkt saken. Församlingen blev aldrig hörd. När Kungl.
Maj:ts resolution kom, läste han upp den på predikstolen.
Allmän förvåning. Länsmannen retade upp bönderna: »Nu
skulle», sade ban, »torpardöltrar och drängar och pigor komma
att sitta där uppe på läktaren, medan böndernas egna söner
och döttrar finge sitta nere i kyrkan» o. s. v. Det var
hård-smält för bönderna. Länsmannen kom till prosten och
frågade, om det icke fanns någon besvärshänvisning. »Man
måste väl få besvära sig», sade han. »Ja», svarade prosten,
»nog får du besvära dig t. ex. hos kejsaren i Kina, men i Sverige
kan man icke besvära sig över kunglig resolution.» Och
därvid stannade det naturligtvis.
Jag följde gubben på en sockenstämma. Den hölls i
sakristian. Protokollet hade gubben på förhand skrivit i
protokollsboken. Bönderna stodo uppradade efter väggarna. Han läste
upp protokollet för dem. De började mumla. Det bekom
honom ingenting. Han pekade på ett par av dern och sade:
»Kom hit, du Jonas och du Petter, och justera protokollet.»
De lydde. Han slog ihop protokollsboken och gick. Stämman
var slut.
Det gick dock icke alltid lika lätt att regera så där. En gång
hölls stämma i Multrå. Runsten brukade vid besök där taga
in hos en kyrkvärd. Och så vitt vädret tillät, red han. Han
var en skicklig ryttare. På stämman kommo Runsten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
