Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första prästgärning och författardebut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
I Sundsvall fanns på den tiden en mycket besökt
vatten-kuranstalt. Det kom mig i sinnet att fara dit på några dagar
och predika för badgästerna. En dag predikade jag över en
psalm, som började med orden: »En visa Korahs barn till att
föresjunga.» En prästman från Västmanland, som var
närvarande, gjorde sig sedan vid badanstalten lustig inför
badgästerna över, att jag hade predikat över en visa i s. f. ett
kapitel i bibeln. En fröken från Gävle, som hörde det, upplyste
de övriga närvarade om rätta förhållandet till föga ära för
prästen. Hon berättade det själv för mig.
En annan dag skulle jag predika över Ps. 86. Jag satt och
funderade över, huru jag skulle börja min utläggning. Ty
för mig är det alltid svårast att finna en god början. Träffar
jag bara på den, så går det sedan bra. Då rann mig i sinnet:
Denna psalm är såsom ett rum för de förlorade. Jag blev
mycket glad åt fyndet. Med dessa ord började jag alltså min
bibelförklaring. Men, tillade jag, innan vi gå därin, skola vi
besöka ett hus näst intill. Därpå skildrade jag en familj, som
gjort konkurs, förlorat allt och nu var ytterst nödställd.
Sedan beskrev jag, huru den kom över i rummet för de förlorade
o. s. v.
När jag kom tillbaka till Härnösand, mötte Petrus
Bran-dell mig med häst. Medan vi åkte, omtalade jag för
honom liknelsen samt gjorde därvid åtskilliga tillägg, så att den
räckte ända tills vi kommo fram till Säbrå. Följande dag skulle
jag skriva upp den för tidn. Stadsmissionären. Under
skrivandet växte den alltjämt. Min penna gick nästan automatiskt
utan någon plan. Personer döko upp och namn, som jag
aldrig hade tänkt på förut, runno fram just i det ögonblick, då
de kommo på papperet. Många gånger undrade jag, vad som
skulle bli av allt detta och huru det skulle sluta. Så fortgick
skrivandet i tre dagar, och berättelsen gick igenom 8 nr i
Stadsmissionären.1 Den väckte ett synnerligen livligt intresse
1 Infprt i »Stadsmissionären» n:ris 40-47, 4 okt.-22 nov, 1862, Utg. anni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
