Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förälskad doktorsdisputand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strömberg talade om för mig, att hennes son Charles, som var
missionär i Afrika, skulle hava henne till hustru, och att hon snart
skulle resa ut till honom. Därmed förhöll sig emellertid så, att
Charles hade skrivit till missionssällskapet i Basel, i vars tjänst
han stod, och bett dem skaffa honom en hustru. Styrelsen
hade då skrivit till Stockholm. Fru S. intresserade sig mycket
för saken och talade med Thilda Hallgren, att hon skulle bli
hans hustru. Hon försökte också övertala henne på allt sätt,
att hon skulle giva efter, men hon kunde det icke. Hon sade
rent ut, att en person, som hon icke kände, kunde hon icke
bliva hustru åt. Emellertid trodde fru S., att det skulle lyckas
i längden och därför meddelade hon mig, att Thilda skulle
bliva hennes sonhustru.
I april reste jag åter tillbaka till Stockholm. Då träffade
jag henne och nu kunde jag icke hålla mig längre. Den 10:de
friade jag och fick ja. Det var sammalunda med henne som
med mig. Ingendera av oss hade på något sätt förrått sina
känslor för den andre, och hon hade bedit Gud föra mig bort
från Stockholm, emedan hon icke kunde tänka, att hennes
känslor hade någon motsvarighet hos mig. Nu gick jag
omedelbart till Rosenius för att tala om för honom, vad som
hänt. Han var icke i sin familj utan på sitt arbetsrum. För
att få vara i fred i sitt arbete, hade han hyrt ett sådant rum
i ett annat hus. Jag gick dit, knackade på dörren. Ingen
öppnade. Jag bultade på dörren. Intet svar. Jag bullrade på
dörren. Då kom Rosenius och syntes icke så litet förnärmad,
därför att jag hade stört honom. Men när jag berättade, vad
som hade hänt, blev han glad och lyckönskade mig. Han
hade söndagen förut sett mig sitta tillsammans med Thilda
i Betlehemskyrkan och trodde, att vi redan voro förlovade,
så att han efter gudstjänsten bjöd både mig och henne till
middag. Hon blev mycket förvånad över bjudningen men
avböjde densamma. Sedan jag nu meddelat honom, vad som
hade hänt, och han uttryckt sin glädje och sin lyckönskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
