Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolmagister i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av de översta klasserna, att någon hade gjort något fuffens.
Andersson frågade, vem som hade gjort det. Naturligtvis
ingen. Andersson teg. När lektionen var slut, sade han till
primus, att han skulle följa med honom hem. Det skedde.
När de voro hemkomna, så måste lärjungen lägga sig på en
stol. Andersson tog fram rottingen och basade honom
ordentligt. Efter nästa lektion, som Andersson hade i samma klass,
fick en annan av eleverna följa med hem. Fick sin avbasning.
Detsamma upprepades efter den tredje, fjärde lektionen o. s. v.
När nu klassen såg, att alla skulle få stryk, utan avseende på
skuld eller oskuld, så kände sig den skyldige föranlåten att
anmäla sig själv. Naturligtvis blev denna händelse genast
bekant inom hela elevkåren och lusten att göra fuffens
försvann.
Till följd därav, att lektoratet i filosofi var ledigt, sattes jag
till att sköta de därtill hörande lektionerna i sjunde klassens
bägge avdelningar. På samma gång hade jag latin och
grekiska i de nedre klasserna. Det var ett ganska hårt prov. Jag
var ju icke mer än 25 år och bland eleverna funnos sådana,
som voro 19 och 20 år, ja över 20 år. Det var därför ganska
svårt att tillkämpa sig den respekt, som en lärare måste hava,
om han skall kunna utöva sitt lärarekall på ett tillbörligt
sätt. Eleverna prövade mig också. Många gånger, då jag
gick in i klassen, darrade jag bokstavligen av rädsla. Men
när det gått om en tid, var det klart för eleverna, att det var
jag, som var lärare, och att de voro elever. Förhållandet blev
det bästa möjliga. Och ifrån den stunden har jag aldrig
under hela min långa läraretid haft någon svårighet att
upprätthålla disciplinen i vare sig högre eller lägre klasser. Jag har
aldrig heller behövt några särskilda ansträngningar därför.
Det har gått såsom av sig själv. Jag har aldrig gjort affär
av småsaker, alltid varit angelägen att skilja mellan
pojkstreck och dåligheter. Och det har alltid pinat mig, när jag
vid kollegiisammanträden hört ett förfärligt väsen göras av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
