Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolmagister i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han: »Ja, det går, såsom profeten säger: Du gör folket mycket,
därmed gör du icke glädjen mycken.» (Es. 9:2, gamla övers.).
Norbeck hade därför svårt att erkänna såsom »riktiga lektorer»
sådana, som icke voro ledamöter av konsistorium.
Präktiga karlar voro ju även lektorerna Cederschiöld
(sedermera rektor), Hjelmquist (sedermera kyrkoherde), Koræn,
läroverksadjunkten Scheutz m, fi. En originell lärare var Sven
Sandberg. Han var periodvis ett snille, periodvis
sinnesrubbad, så att han några gånger var intagen på Konradsberg.
Han berättade med mycken munterhet i ett sällskap, där jag
var närvarande, huru han en gång hade rymt från dårhuset
och hållit sig gömd en månads tid hos en bekant i Stockholm
för att undgå polisens spaningar.
Medan han en gång satt på hospitalet, dog domprosten
Knös i Uppsala. Han beslöt att söka platsen. Ur minnet
avskrev han sina merithandlingar samt anmodade ett par
andra dårar att vidimera. »Men de voro så pass kloka», sade han,
när han berättade händelsen för mig, »att de undrade, om
det var rätt att vidimera avskrifterna utan att se originalen.
Men därom övertygade jag dem snart.» Nu gällde det
emellertid att få brevet med ansökningshandlingarna på posten. Alla
brev från dårar skulle granskas på kontoret, innan de fingo
avsändas, och naturligtvis hade ett sådant där brev blivit
stoppat. Några postpenningar hade han icke heller. Men han
fann på råd. Han hade en rulle tuggtobak. Den tog han och
lindade omkring brevet. Sedan satte han sig vid fönstret.
Efter en stund fick han se en arbetare gå förbi. Han kastade ut
brevet. Arbetaren tog upp det, stoppade tobaken i sin ficka
och nickade åt Sandberg. Nästa dag stod det i Posttidningen,
att Sandberg från Konradsberg hade sökt den lediga
professuren i exegetik vid Uppsala universitet, men att
ansökningen inkommit efter ansökningstidens utgång. »Det visste
jag väl, att fatalietiden var ute», sade han till mig, »men jag
gjorde det för att reta hospitalsläkaren.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
