Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trädde fram till bordet och lade den i högen av de andra
slantarna.
Det var många seder, man på den tiden hade, som nu,
tänker jag, äro allmänneligen bortlagda. När t. ex. prästen
predikade, så hörde till hans dräkt icke endast prästkappa och
prästkrage utan även en stor, vit näsduk, som kallades
handkläde. Den hölls så, att den hängde ut över predikstolen.
Naturligtvis rättade jag mig också efter den seden. Det var icke
heller så utan, att jag tyckte, att däruti låg något högtidligt.
Men så en gång, när jag predikade i Öja kyrka, råkade jag
hålla detta handkläde i vänstra handen. Detta väckte allmän
uppmärksamhet bland kyrkfolket. Huru de nu resonerade om
saken, kommo de till det resultatet, att jag måtte ha begått
något tjänstefel, så att domkapitlet till straff hade förbjudit mig
att hålla handklädet i höger hand.
En annan sed i Småland var, att alla vigslar och dop skulle
ske i kyrkan. Åtminstone vad allmogeklassen beträffar. När
gudstjänsten begynte, så gick prästen framför altaret. När
ingångspsalmen var sjungen, vände han sig mot folket. Då
kommo brudparen fram och vigseln försiggick. Detsamma var
förhållandet, när ett barn skulle döpas.
En gång hände, att kyrkvärden i sakristian anmälde, att ett
barn skulle döpas. Sedan ingångspsalmen var sjungen, vände
jag mig mot församlingen, men ingen kom fram med något
barn. Jag väntade ett ögonblick, men så började jag ritualen.
Knappt hade jag läst de första orden, förrän kvinnan kom
fram med det lilla barnet i sin famn. Kyrkvaktaren blev
mycket orolig, gick fram och sökte få bort henne, men hon brydde
sig icke om det. Jag läste nu den vanliga liturgin, När jag
kom till syndabekännelsen, föll jag naturligtvis på knä vid
altarringen. Kvinnan föll då på knä mitt emot mig med barnet i
sina armar. Sedan jag stått upp och läst: »Herre förbarma dig
över oss», så döpte jag barnet. Därefter följde de härliga orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
