Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Växjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arneboda hos kyrkvärden Nils Kristofferson. Efter
vårterminens slut flyttade vi alltså dit. Vi hade naturligtvis eget
hushåll men bodde gratis i hans präktiga gård. Detta var ju ganska
gott för oss och isynnerhet för min hustru, som vid denna tid
var ganska klen. Själv fick jag icke så mycket vara där,
emedan jag rycktes hit och dit för att predika. Småland, eller
rättare sagt Kronobergs län, var mitt första egentliga predikofält.
De skönaste minnena ifrån min predikoverksamhet har jag
också från Småland.
Vid höstterminens början 1864 fick jag mina
undervisningstimmar ändrade så till vida, att min undervisning i de högre
klasserna upphörde, sedan en ny lektor blivit tillsatt. Hans
namn var Rosell, f. d. docent i filosofi i Uppsala. I förbigående
må nämnas, att han sedan blev rektor vid Växjö läroverk,
vidare kyrkoherde i Landskrona och slutligen domprost i
Göteborg. Han var ju egentligen filosof, och jag undrade på, att
han sökte pastorat. När jag uttryckte denna min förundran,
svarade han; »Ja, du, jag tycker, att det måste väl vara
trevligare att lära människor, huru de skola bli saliga, än att lära
dem, huru de skola stava.» Han var nämligen lärare i filosofi
och svenska språket. Men ifrån det att han varit en riktigt äkta
broströmian i Uppsala, blev han till slut så förvandlad och
högkyrklig, att han t. o. m. i en avhandling gav sig in på det
omöjliga problemet att försvara Konkordieformeln, den bok,
om vilken man väl kan säga, att den faktiskt gjorde slut på
den lutherska reformationen. Rosell var och förblev en
synnerligen älsklig man, och vi voro personligen goda vänner,
isynnerhet innan han blev domprost i Göteborg. Efter den tiden
blev han något frånstötande gentemot mig, vilket utan tvivel
hade sin grund i de frikyrkliga rörelser, som min verksamhet
hade framkallat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
