Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förskräcklig vinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
att det skulle räcka så långt som möjligt. Och han sålde
efter 39 kr. per matta.
Hurudan ställningen var på våren 1868, kan man förstå
därav, att fiskalen i staden gick omkring i alla hus och såg
efter, huru mycket bröd, vi hade. Om någon ansågs ha för
mycket, togs det och såldes till sådana som voro utan. En
gång lyckades jag få köpa en kappe potatis av en, som hade
litet mer, än han behövde, och jag kan icke säga, huru glad
jag var att få komma hem med den till min hustru.
En dag, när jag var på middag hos landshövding
Almqvist, kom hans hushållerska in och sade: »Om inte
ångbåten kommer inom tre dagar, så bli vi utan bröd.» Ångbåten
kom verkligen också till outsäglig glädje för alla. En
köpman berättade mig, att när han öppnade de första
mjölsäckarna, så rusade allmogemännen fram och togo det lösa mjölet
med nävarna och stoppade det i munnen. En annan köpman,
som för sin girighet var lika känd som föraktad, hade också
tagit in ett stort parti ryskt mjöl, men han förvarade det i sitt
magasin och ville icke sälja något, förr än priset på en matta
mjöl komme upp till 50 kr. Det gällde för Scharin att hålla
ut i kampen med denne. Det lyckades. När den första
ångbåten kom upp, föll priset på en matta mjöl till 30 kr., och
han hade all möda att få sälja sitt mjöl till detta pris med
lång kredit. Den stackars arme mannen, en förskräcklig
pro-centare och plågoande för alla dem, som komme i beroende
av honom, fick ett sorgligt slut. När hans hushållerska -
han var nämligen ungkarl - en morgon kom in i hans rum,
låg han död på golvet efter en till synes hård dödskamp. Av
arvingar hade han endast tre syskonbarn, som han alltid hade
hatat. En var sjöman, kom hem, tog sitt arv, blev
grosshandlare i Stockholm, gjorde konkurs och for ut på ,sjön igen.
En annan hittade man reda på efter två års sökande. Han
var en försupen murare i Buenos Ayres. Han kom hem, tog
sitt arv, köpte en egendom i Uppland, söp, gjorde av med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
