Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästerskapet i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den glädjen att se dig till middag i dag?» - »Nej, farbror»,
sade jag, »jag måste allt fara in till staden i dag.» - Sådant
hände emellertid ytterst sällan, kanske två, tre gånger på året.
Jag minnes särskilt en gång. Jag hade döpt ett barn och
skrivit ut dopsedeln. I denna hade jag skrivit en rubrik
»dopvittnen», och så en annan rubrik »frånvarande s. k.
faddrar». Gubben blev alldeles konfunderad och sade till mig, när
jag kom till kyrkan: »Vad har du för novationer för dig?»
- »Huru så?» sade jag. - »Jo, så och så har du formulerat
dopsedeln.» - »Ja», sade jag, »det måtte väl vara rätt. Jag
kan väl icke nämna som dopvittnen dem, som icke ens veta,
att barnet är fött, än mindre att det är döpt.» - »Ja, men»,
sade han, »då måste jag skriva min dräng och min piga
såsom faddrar för nästan hela församlingen.» Förhållandet var
nämligen i allmänhet så, att når människor kommo till
prästgården för att få barnen döpta, hade de i regel inga vittnen
med sig. Kyrkoherden fick därför kalla in sin dräng och sin
piga för att bli faddrar, som det hette, men sedan uppskrevos
som vittnen i kyrkboken icke dessa, som varit verkliga
vittnen, utan helt andra personer, som ingenting visste om
barnet. Det går så till än i dag. Jag har i riksdagen en gång
väckt motion om, att man skulle ändra denna lögn och icke
i kyrkböckerna anteckna som vittnen andra än dem, som
verkligen varit vittnen. Men motionen har blivit avslagen.
Gammal osanning bör väl på grund av gammal hävd få gälla
för att vara sanning. Så tycks man resonera.
Komminister Linder var en i mänga avseenden egendomlig
människa. Han var icke mycket präst utan mer byggmästare
och kommunalman. Som sådan byggde han kyrkan i
Holmsund, restaurerade landshövdingsresidenset i Umeå, byggde
sig själv ett hus i Umeå landsförsamling o. s. v.
Han hade många underliga öden. Han tjänstgjorde efter
sin prästvigning första gången vid kröningen 1809 såsom
sångare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
