Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästerskapet i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
var verkligen bekymrad? Jag talade en gång i ämnet med en
Jönköpingspredikant, som också snusade. Han sade: »När Gud
har skapat tobaken, så skall man väl använda deri, och man
kan väl icke koka välling av snuset heller?» Huru det nu var,
tröstades jag en smula av detta resonemang. Så fick jag
dessutom vid ett tillfälle höra, att den store predikanten
Sellergren i Småland hade varit en passionerad rökare. När
en hans vän gjorde
anmärkning däremot, emedan ju
rökning var en sinnlig njutning, så
hade Sellergren svarat: »Ja,
det är en njutning, och jag
tror, att Gud unnar mig den
njutningen.» Detta var lör
mig ett trösterikt evangelium
till en tid. Men så kom det
över mig, alt Gud också
unnade mig frihet från detta
usla slaveri. Mången gång
tänkte jag: »Snusdosan är ett
litet trångt fängelse utan lås
för dörren, och år det icke
förfärligt, att jag, en stor karl,
skall frivilligt hålla mig i
fångenskap därinne?» Jag
kastade bort snusdosan, men
jag köpte mig en ny. En gäng, på vägen mellan Uppsala och
Stockholm, kastade jag min snusdosa i sjön, men när jag kom
till Stockholm, köpte jag snus i en strut och stoppade i
västfickan. Ingen människa kan ana, vilken oerhörd makt
tobaksbegäret kan ha över en person, om niian icke själv
försökt det. Många gånger, når jag talat med snusare och rökare
om den saken, har jag fått till svar: »Jag skulle nog kunna
låta bli, om jag ville.» Då har jag alltid sagt till dem: »Sluta,
Carl Oscar Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
