Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var står det skrivet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara sökte pastoratet. Han uppmanade mig nu genom sin fru
att söka. Jag skrev till honom, att jag icke hade tagit
pastoralexamen och kunde således icke söka pastoratet, därest jag icke
fick dispens från pastoralexamen. Han svarade, att nog kunde
jag få dispens, men det vore i varje fall ingen god merit. Han
tyckte därför, att jag skulle taga pastoralexamen och det –
menade han – borde gå lätt för mig. Jag beslöt mig också
därför, skrev några teologiska satser rörande försoningen,
skickade dem till biskop Beckman och frågade, vad han tyckte
om dem, om jag kunde beräkna att på dessa teser få laudatur.
Han svarade ett obetingat ja på den frågan. Vad som han
i synnerhet hade fäst sig vid, var, att jag framhållit, att Kristus
icke var vår ställföreträdare inför Gud, utan Guds ställföreträdare
inför oss. Häri sade mig rent ut, att detta var en ny,
betydelsefull insats i den kristligt teologiska åskådningen. Min
hustru, som var litet profetisk av sig, sade också till mig: »Far
till Härnösand så fort som möjligt och ventilera dina satser,
innan biskopen får reda på det buller, som håller på att bli
i landet till följd av din försoningslära.» Hon fruktade, att
biskopen nog då skulle ändra sig, vilket ju även skedde, men
då var det för sent. Jag for till Härnösand, avlade pastoralexamen
på senvintern 1873 och fick laudatur i alla ämnen
– de grannaste betyg jag någonsin fått.
Alltså inlämnade jag min ansökan till kungl. maj:t, men
pastoratet fick jag icke. Det var ju litet genant, men jag var
ändå glad över, att jag hade tagit examen. Det var mer än
väl värt den tid och det arbete, som jag hade offrat därpå.
Förresten hade Wennerberg en gång förut lovat mig
rektoratet i Skara, men emedan biskop Butsch satte sig däremot,
blev även det löftet brutet.
På våren 1874 blev pastoratet i Mariestad ledigt. En
deputation for upp till Wennerberg för att begära mig till
kyrkoherde. Han lovade dem med hand och mun, att det skulle
de få, om jag bara ville söka. De ämnade fara ut till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
