Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektoratet i Gävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
»Doktorn var trött», sade jag, »och stämman hade varat
länge, så att det icke var underligt, om han blev otålig till
sist.» Följande morgon reste jag till Stockholm. På
måndagen kom jag tillbaka. Medan jag satt till bords och spisade
frukost, trädde dr. Rydberg in. Enär jag hade min familj i
Stockholm, så hade jag i maten inackorderat mig hos
boktryckare Åhlström. Rydberg sade, då han såg mig sitta till
bords: »Har du snart ätit?» »Ja», sade jag. »Då väntar jag
nere på gården, till dess du har slutat.» »Ja, gärna det»,
svarade jag. När jag kom ned på gården, båd han att få följa
mig hem. När vi voro komna upp på mitt rum, sade han med
djup rörelse: »Vet du, Waldenström, jag har inte kunnat sova
en blund på dessa tre nätter. Jag kan inte begripa, hur jag
kunde bära mig så otillbörligt åt mot dig på stämman i
fredags. Nu vill jag fråga dig, om du kan förlåta mig.»
Naturligtvis hade jag icke den ringaste svårighet att göra det. Jag
omnämnde mitt telefonsamtal med tidningsredaktionen. När
allt var klart, och vi efter en god stund skildes åt, sade han
till mig: »Vet du, Waldenström, jag har på långliga tider icke
varit så glad, som jag nu känner mig, när du är snäll och
förlåter mig mitt uppträdande emot dig.» Det syntes också på
honom.
Kort innan han dog, hade jag honom såsom åhörare vid en
kristendomslektion i femte klassen. Vid dess slut, när
gossarna hade gått ut, stannade Rydberg kvar och jag
naturligtvis med honom. Med mycket vänlig stämma sade han
till mig: »Hör du, Waldenström, vi ha det mycket bra
här i Gävle». - »Visst ha vi det», sade jag. - »Ja», sade
han, »här är ju en sådan frid, att vi kunna inte önska
oss bättre. När jag sist var i Uppsala, så sade jag dem där,
att inte ska Ni tro, att det är så farligt i Gävle, fastän han
själv bor där.» Så skakade vi hjärtligt hand. Vi förstodo
varandra. Och så vitt jag kan erinra mig, var detta det sista till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
