Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektoratet i Gävle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
319
med personer, som icke varit troende. Ty så länge man ännu
titulerar varandra, så är man på ett visst avstånd ifrån
varandra. Lägger man bort titlarna och börjar »dua» varandra,
så kommer man närmare varandra. Och det ville jag icke. Vi
voro som lärare lika goda kamrater för det. Men någon
personlig umgängelse eller gemenskap, hade vi inte. Det var ju
äldre lärare, som förcslogo att få säga »du», och det kunde
jag naturligtvis icke sätta mig emot. Men själv gjorde jag
aldrig någon sådan proposition. Sedan blev jag ju en av de
äldsta, så att ingen proponerade att få säga »du».
Rektor Klintberg föreslog att vi skulle lägga bort titlarna.
Han var ju en gammal lärare i jämförelse med mig. Och det
kunde naturligtvis icke komma ifråga, att jag skulle sätta mig
däremot. Annars tycker jag icke, att det är lämpligt, att en
rektor är »du» med alla sina kamrater vid läroverket. Jag
observerade också på min första resa till Tyskland 1867, huru
lärarne i allmänhet sade »Sie» till rektorn, och han sade »Sie»
till dem, medan de inbördes sade »du» till varandra. Det synes
mig, som skulle den vördnad, som underordnade lärare äro
skyldiga sin rektor, lida avbräck därigenom, att de bliva »du»
med varandra. Hans auktoritet försvagas en smula därigenom,
och kanske inte bara en smula utan ganska mycket. De
följande rektorerna voro yngre än jag. Jag föreslog aldrig, att
de skulle lägga bort titlarna, och de gjorde det naturligtvis
icke heller, då de voro yngre än jag.1
Vid morgonbönerna var jag också i tillfälle att predika för
lärarna liksom för eleverna. Ty vid morgonbön skulle två eller
fyra lärare vara tillstädes och hålla vakt, såsom det hette.
Det var då tämligen överflödigt, ty lärjungarna voro i
allmänhet utomordentligt uppmärksamma. Jag kommer icke ihåg
något enda exempel på, att någon av dem brast i det
avseendet. Men jag tyckte bra om, att lärarna voro med, så att även
de fingo något med av Guds ord.
i Jfr. sid. 262 f. Utg. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
