Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några minnen av Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ifrån Skandinaviska Sjömanshemmet i London genom fru
Agnes Welin mottog ett brev, däri hon skildrade den stora nöd,
som var rådande bland de skandinaviska sjömännen i London.
Jag gjorde en insamling för ändamålet. En dag hade jag ett
ärende till konungen. Jag skulle gå med en bekant till honom
för en viktig angelägenhets skull, som han hade att föredraga.
Vi fingo audiens, men från första stund syntes det, att
konungen var för tillfället något olustig till humöret,
Sedan ärendet var uträttat, tog jag fram fru Welins brev.
talade om vad det innehöll och frågade om konungen ville
göra någonting däråt. Både i ord och åtbörder yttrade han
missnöje.
Jag sade: »Men, om Eders Majestät icke kan göra
någonting, så kan det dock vara av intresse att se, huru de hava
det. Därför skall jag be att få lämna brevet.»
Han tog emot det och kastade det med ett uttryck av
tämligen djupt missnöje på ett bord. Jag förstod, att det måste
ha varit någonting förut, som uppretat honom.
Sedan jag hade avslutat min insamling, skrev jag till fru
Welin – det var strax på nyåret – och talade om, vad jag
hade gjort, huru långt jag hade kommit; talade även om, att
jag varit uppe hos konungen men sade, att »därifrån har ni
ingenting att vänta, ty han var till lynnet för tillfället så
missnöjd, att jag aldrig sett honom sådan förut.» Efter några få
dagar fick jag ett brev från fru Welin, däruti hon sade: »Nu
fingo vi förklaring på det, som dittills varit oss en gåta: på
själva julaftonen erhöllo vi från kungen, genom den svenske
ministern, fyrtio pund.»
Konung Oscar var sådan. Han kunde nog bli förargad och
brusa upp, men han veknade snart igen, och då var han själva
godheten.
Jag talade om denna händelse för riksmarskalken, friherre
von Essen, och då berättade han en liknande händelse. Han
hade sökt konungen en dag. Det var frukostdags. Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
