Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet skrik eller stoj och, hvad isynnerhet förundrade
mig, här så väl som på andra offentliga ställen, är
man ovanligt tyst, pratar ganska litet, åtminstone
mycket tyst, så att i de största samlingar hores föga
sorl. Något egentligen roligt och löjligt, något
Bellmaniskt putslustigt såg man ej här, allt var mig
nästan för mycket anständigt och vanligt, jag hade
gerna sett något original, som haft liten mån lust att
stöta emot couvenansens lagar. Det enda nöjet var
att se huru folket så rätt af hjertans grund var gladt.
Förunderligt förekommer det mig att här i sjelfva
grisetternas och loretternas hufvudstad finna filles
publiques så anständiga. Här har man ej att frukta för
att af dem bli öfverfallen på gatorna, såsom i
Hamburg och Petersburg.
Aug. 28.
Gjorde på morgonen promenad för att finna
några böcker som jag behöfde; fick reda på ett
manuscript af Gulistan, som jag köpte för 8 frcs. Sedan
med min präktiga och älskvärda Münchare till
Hospital des invalides, der det mest roade mig att
betrakta de gamla invaliderna från Napoleons och
Algiers krig, hvilka på alla möjliga olika sätt voro
tilltygade med blessurer. Väl sågo de ej ut som de
gamla Franska hjeltar jag på förhand hade tänkt mig,
jag tyckte mig här ej finna de egentliga Fransyska
ansigtena utan fastmera Tyska; men alla, till största
delen åtminstone, voro de gamla ärevördiga gubbar,
den ena hade förlorat sin arm, den andra sitt ben,
eller båda, somliga blinda, somliga rörande sig i små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
