Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan. 4.
Bittida på morgonen tågade en stor hop militär
forbi mitt fönster och jag gick ut till Pompeji
pelare, der en öppen plan mellan grafvarne lemnade dem
rum att ställa sig upp på. Der anställde Achmed
pascha mönstring med dem. Han var en liten
skarpsynt gubbe med vackert, litet i rödt stötande skägg,
och tittade med den orientalerna egna misstänksamma
och sluga blicken på allting, på gevären och
sablar-ne, dem han alltsomoftast drog ut, äfvensom allt
annat till uniformen hörande. Ordningen var i sanning
vida bättre än man kunnat vänta och soldaterna togo
sig väl ut i sin uniform, bestående af hvita vidbyxor
med blå tröja och röd tarbosh, äfvensom officerarne
med sina rikt guldbroderade tröjor. Musiken var ej
just att skryta med; instrumenterna stämde dåligt och
skrällde, melodierna voro öfverhufvud enkla och
enfaldiga i Europeisk smak, utan något musikaliskt värde
och så äfven harmonin. För öfrigt samma
instrumenter som i Konstantinopel och hos Ryssarne, mycket
klarinetter och isynnerhet piccoloflöjter och horn,
pukan icke heller att förglömmas och klockspelet.
Mönstringen räckte hela förmiddagen och inpå
eftermiddagen, men jag gick middagsstunden bort upp till
Mochammed. På vägen stannade jag litet hos en
gammal gråskäggig väktare vid en sheikhgraf, som
vänligt bjöd mig att sitta ner bredvid honom i solen
och bredde ut för mig ett stycke af sin heram. Det
var samma man som några dagar förut, vid det jag
gick der förbi, bjöd mig vatten, hvilket han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
