- Project Runeberg -  Georg August Wallins Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849. Dagbok och bref / Första bandet /
243

(1864-1866) [MARC] Author: Georg August Wallin With: Sven Gabriel Elmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

émellan dessa 2 trior tvenne andra strängar,’ stämda
i grundton och qvinten. Han kallade instrumentet,
tror jag, zur eller zuz eller något dylikt och spelade
ganska flinkt på det. Sången var mera recitativ än
cantabil, med for- och efterspel på instrumentet i det
vanliga Turkiska maneret, liknande mer det Ryska
än det Arabiska. Åhorarne voro ganska förtjusta,
dock som det tycktes mera ofver ordens mening och
innehåll än musiken, hvilket i allmänhet tyckes vara
fallet i dessa trakter. Jag gick efter en kort stund
in i min kajuta, men kunde ej somna på lång tid,
for Turkarnes stoj och sång. Sedan jag släckt ut
mitt stearinljus, hvaraf jag for resan medtagit
tvenne, begärde Turkarne att få det för en half timme;
men till min stora förargelse brann det mest hela
natten, så att om morgonen blott ett litet stycke var
qvar. Yi färdades hela följande dagen ner för
Mah-modijeh, hvars stränder erbjuda föga vackert.
Middagstiden kommo vi till Fum elmahmodijeh och
måste vänta der en stund, innan vi kunde komma
igenom slussen. Här var stor rörelse, så väl på
stranden, som på vattnet, af Nilbåtar hvilka gingo och
kommo. Yi sluppo slutligen igenom och kommo ut
på Nilen. Det var med en egen högtidlig stämning
och med verklig vördnad jag kom ut från min makd ad
och skådade utåt floden, hvilken genom så många
årtusenden tyst och lugnt flutit förbi. En högst
rolig och alltid skrattande gosse från Said, som var
bland passagerarne, tog en kuzeh och gaf mig vatten att
dricka med orden: tajib elmajah di; jag drack, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wallinresa/1/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free