Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden i stickmörker en månlös lördagsnatt. Min vän
*Abdorrahman stannade dock qvar och jag förmodar
att hållhaken, som höll honom der, var vår
värdinna, en enka af frigifna Neger-slafvars ursprung. Min,
liksom alla resandes, lott var således att knyta
vänskapsband och genast åter slita dem, men tröstade
mig snart öfver förlusten, ehuru jag i allmänhet
aldrig är glömsk af en vän. Afresan försiggick med
största fjesk, så att jag ej hann taga farväl af mina
vänner oeh undfägnare i Algof\ utom af *
Abäorrah-man, ej heller hunno vi fylla vattensäcken och
packningen kastades vårdslöst på kamelen. Så måste jag
sätta mig upp i nog obeqväm ställning. När våra
följeslagare redo fortare än vi, gjorde jag alla försök
att påskynda mitt oks gång, men det var omöjligt;
kamelen har nemligen den goda egenskapen att aldrig
lemna sitt sällskap, hvarfore mitt kamelsto, då det
drifvet af min käpp litet aflägsnat sig från den öfriga
hjorden, lade sig ned och kunde ej förmås att gå
vidare. Följande dagen om aftonen hunno vi fram till
den enda brunn, som finnes i hela trakten, eller
rättare flere brunnar invid hvarandra med det
gemensamma namnet Alshakik. De äro mycket djupa, så
att vi behöfde ett nära 30 famnar långt tåg för att
få upp vatten ur dem; Här arbetades hela måndagen
den 1 september i stark sol med våra vattensäckars
fyllande och kamelhjordens vattnande; djuren fingo
dock ej fullkomligen släcka sin törst eller mätta sig
med vatten, emedan våra armar tröttnade af det
tunga arbetet. Sent på eftermiddagen bröto vi upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
