Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skan, som jag nära nog hade glömt. Dervid hade
jag äfven tillfälle att se huru nära våra vesterländska
språk och seder stå till Persiska folkets språk och
lynne* Persern har mycket af vår honneur och
ridderlighet, samt dermed ofta förenad putslustighet och
sådan nordisk kraft som slår ihjäl en fluga. Icke så
Araben: han är förståndet sjelft, som af idéer och
point d’honneur icke låter förleda sig att slåss mot
väderqvarnar; deraf den brist på blygsel och skam
efter våra begrepp, som öfverallt i Arabien stöter
våra ögon. Så t. ex. kom vår Arabiska värd efter
aftonmålet in till oss och gnagade af de ben vi
lem-nat; hans små barn slogdes om de ben vi kastat åt
hundarne och kattorna.
I medlet af november inträffade
pilgrimskaravanen från Baghdad, bestående af omkring 1,000
kameler och män från Irak, men isynnerhet Perser och
Turkar, desse österns blodiglar, som suga märgen
och kraften ur det herrliga landet. Jag blef nästan
mot min vilja tvungen att bege mig af med
pilgrimerna, göra min zijaret vid profetens graf i
Abne-dina, och i Mekka utföra alla de föreskrifna gamla,
i mitt tycke betydelselösa ceremonierna. Denna färd
från Hajil öfver profetens stad upptog 15 dagar med
temmeligen forcerad marsch, hvilken mer än någon
annan resa uttömde mina krafter; framkommen till
Mekka samt efter slutade ceremonier på ’Arafat och
i Mina kände jag mig särdeles medtagen, jemte det
en febricula slingrade sig i min blod. Några små
bölder och skafsår på ben och fotter oroade mig äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
