Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
törst utan att knota. Alltid är lian lika glad och
pratsam samt outtröttlig i strapatser. Så äfven
kamelen, åt hvilken Herren gifvit mer tålamod än åt
något annat djur.
Sedan frukosten är slutad ordnas hvarje oks
packning och uppstaplas, jemt tudelad med litet
mellanrum. Kamelerna hemtas från betet, ej utan knot, ty
de veta väl hvad det gäller. När djuret vid
grim-skaftet ledes till bördan och med ropet ikh ikh!
be-falles knäfalla i mellanrummet, händer ofta att det
med en knyck gör sig fritt och springer undan; men
innan det hunnit långt fasttages det och tilltalas af
Beduinen ungefär sålunda: ”åhå din Qolla, tycker du
dig vara klokare än jag? hvart vill du taga vägen,
der jag ej kan få dig fatt?” Vid detta vänliga tilltal,
åtföljdt af någon ovänligare knyckning på
grimskaf-tet, finner det beskedliga djuret för godt att lyda och
fälla sitt väldiga skrof. emellan den uppstaplade
bördan. Om säckarne äro tunga, såsom nu, behöfves
till uppackningen vanligen 3 personer; två lyfta upp
den ena säcken och en tredje understöder den med sitt
knä, medan de två upplyfta den andra säcken på
andra sidan. Båda säckarne hopfästas sedan öfver
sadeln med repöglor, i hvilka små pinnar instickas.
Under lastningen vrålar kamelen förfärligt, slänger
sin långa hals med vidöppnadt gap åt båda sidor,
hotande att bitas, och fattar mannens knä eller arm
emellan sina stora tänder, men biter i sjelfva verket
sällan, nästan aldrig, om man ej är rädd. Också
bryr man sig allsicke om dess hot, smäller den blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
