Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjöl och litet torrt bröd, som jag hade med mig ifrån
klostret. Ehuru vi redan voro mätta, slagtade och
kokade vi ändock kidet, ty i öknen sparar man
aldrig något till morgondagen, undantagande vatten; ty
för vattenbrist bär man i alla händelser en särdeles
re8pect. Dessutom är man här aldrig så mätt, att
man icke kan äta en gång till efter nyss slutad
måltid. Lamköttet stekt i det ypperliga öknesmöret samt
kryddadt med lök och peppar, jemte salat af lasaf
(en ökne-ört, hvars stora päronlika hölsa innehåller
en tjock deg med välsmakande bäska korn), utgjorde
verkligen en soupé, som en gourmand kunnat afundaa
oss. Derefter tillredde jag thé och slutade sålunda
v^d midnattens fullmåne den kräsligaste afton jag haft
i öknen.
Följande dagen kommo vi genom Vadi Vein, som
utgör fortsättningen af Ghazale-dalen och äger en
ypperlig källa, ut till -4Å:a&a-hafvet. Det är
märkvärdigt nog att jag, ehuru en öbo, född och fostrad
vid hafvet, samt alltid hysande förkärlek för
detsamma, likväl i orienten och i öknen aldrig kännt
längtan efter hafvet. Det är liksom skulle öknen här
ersätta hafvet. Kamelen blir ofta sjuk af hafsluften,
sväller upp och dör, hvarföre Beduinerna vid
ankomsten till Suez smörja hafsgyttja i dess näsborrar
såsom preservativ; Beduinen sjelf tycker ej om hafvet,
han säger att dess vatten hvarken drickes eller
frambringar gröda. Jag minnes nog, då jag efter ett
knappt år tillbragt i Petersburg återsåg vårt Finska
haf, huru jag gladdes öfver dess blåa spegel, äfven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
