Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skrek högt med Haean. Följden blef den, att vi
följande dagen den 20 februari 1848 gåfvo oss på väg
inåt öknen. Dessförinnan hade vi med små
flyttningar hvarannan eller hvar tredje dag närmat oss till
den höga bergsryggen af granit, kallad AUhefa, som
drar sig omkring Arabiska halfön på ungefar en
dagsresa från stranden. Emellan dessa granitberg och de
lägre sandstensbergen närmast kusten, hvilka äro
genomskurna af otaliga små acacia- och betes-rika
dadlar, går ett smalt streck fin ökensand, vanligen kallad
nufudj efter hvilken Araben alltid längtar såsom
efter sitt hem. Då vi vid senaste flyttningen slogo upp
våra tält på den, utropade alla: Herren vare lofvad
att vi åter fått se sanden. Liksom en Engelsman,
om ock född och fostrad långt uppe i landet,
troligen alldrig glömmer hafvet eller upphör att längta
ef-ier det, såsom nationens egentliga element, så äfven
Araben efter öknens sand. Till och med den
van-slägtade Kairobon, som från förfädrens tid bibehållit
föga annat än ett förderfvadt språk, fortfar ännu
årligen, den natten i sommarens början då den heliga
droppen anses falla ned i Nilen och förorsaka dess
stigaude, att göra en valfart till Nilens strand vid
Bolak och tillbringa sin natt på alramla, d. ä. ett
streck fin sand, som drar sig längs stranden af det
välsignade flodhafvet (Bahr al Nil almubarak). Från
denna nufud var det vi slutligen den 20 febr. brötQ
upp, lemnande ’Ökbi Beduinerna, för att i största
maklighet begifva oss till Tebuk. Vi gästade
derunder hos alla stammar, som lågo i vår väg, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
