Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunga — du är nu min vägkamrat (refik), i hvilkens
hand jag blifvit lemnad af min förra vägvän Hasan,
och jag lemnar hvarken dig eller din kamel föran du
återfört mig till folk, der jag kan få rätt emot dig,
dit du går följer jag med. Härunder hade han stigit
upp och med sparkning förmått den invid oss
knäfallande kamelen att höja sig upp på sina fotter, men
just vid de sistanförda orden kastade jag mig i
sadeln på det uppstigande djuret, och svarade derifrån
på Sakar8 fråga, hvad jag ämnade göra med bagaget,
ungefär: jag vill lemna det der det ligger, kringspridt
under berget, emedan alltsammans är anförtrodt åt
din heder och får gå på ditt ansvar. Då knäfallde
han åter sin kamel och lastade bagaget på den,
sedan ännu en stund gått förbi under tomt prat och
upprepningar; derefter satte han sig upp jemte
Barndan på kamelen och vi fortsatte färden, jag gående
till fots. Ungefär en half timme hade vi sålunda
•gått, då Hamdan först nedsteg och bad mig intaga
sin plats på kamelen för att hvila mig efter den
tröttande gången; jag nekade likväl dertill, försäkrande
mig alldeles icke vara trött, hvilket också verkligen
var förhållandet, ty min uppbragta sinnesstämning kom
mig att glömma tröttheten. Han upprepade allt
enträgnare sin anmaning och jag var lika envis att
neka. Sakar hoppade äfven ned och bad med
insinuant min mig rida upp på hans plats. Jag vägrade
ytterligare och ett nästan tråkigare gräl än det förra
be-gynte om mitt ridande. Jag beslöt inom mig sjelf
att nu lika litet gifva efter för deras söta ord, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
