Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fore min ankomst hade 2 unga män af kastellets
garnison, som begifvit sig några stenkast ut från staden
for att söka ved, blifvit ofverrumplade af några
She-rarat Beduiner och utblottade ända till nakenhet.
Dagel igen försökte jag förmå någon bland
stadsboerna att följa mig till det gamla Tebuk, men förgäfves;
de fruktade för Beduiner, ehuru inga sådana voro
lägrade på nära håll, och då jag skrattade öfver
deras rädsla, sade de kort om godt: hadsi aldynja. Med
penningar bade jag väl kunnat förmå dem att följa
mig, men när man reser ensam får man icke visa sig
äga penningar för dylikt. Sålunda blef jag tvungen
att hålla mig inom den trånga stadens gränsor. För
den som kommer ifrån öknen hafva visserligen de
första dagarne af vistelsen i en stad sitt behag: man
får släcka sin törst i fulla drag, man får tvätta sig
sjelf och sina kläder, man får i ett med dörr försedt
hus vara litet ensam för sig sjelf; men snart ledsnar
man vid kälkborgare-lifvet och de trånga husen, samt
börjar åter längta ut till öknen, åtminstone är detta
alltid fallet med mig. Första dagen efter min
hit-komst afslog jag min värds anbud, att med en
stadsbo genast begifva mig till andra pilgrimsstationen
härifrån och der söka någon Beduin som förde mig
till Teima, och detta blott för att ännu i staden få
dricka vatten samt tvätta mina kläder; men efter 4 å
5 dagar begynte jag redan ångra sitt afslag. Det
hade dock varit att blottställa mig för mycket, om
jag gifvit mig till vägs med en stadsbo, som i intet
fall kan skydda mot någon Beduin af hvilken stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
