Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven barnen deltogo deri, så att t ex. min värds
14-årige son fick ett knifhugg i hufvudet; de som intet
annat vapen hade, kastade stenar på hvarandra,
isynnerhet skall Muteiran blifvit höljd af stenar så att
han ansågs död. När slutligen sheikherna hunno fram
till de stridande, förmådde de med sitt anseende
käm-parne att skiljas åt och åstadkommo lugn i de
upprörda sinnena. Kort derpå såg man dem sätta sig
upp på kamelerna, hvilka (underligt nog) ifrån den
plats der de blifvit lemnade, hade kommit till
stridsplatsen och stående rundt omkring skådade med lugnt
förundrade ögon på tumultet. Tälten slogos upp och
snart var allt åter i sin gilla gång. Men följderna
kunde bli ledsamma och måste förebyggas; någon
bland de sårade kunde dö, och då vore en strid på
lif och död emellan slägterna svår att förekomma.
Sheikherna voro derföre sysselsatta med for ett
sådant fall nödiga mått och steg; båda slägterna valde
sin patronus, som borde utverka att eata skulle
emot-tagas i stället för blod. Dervid var isynnerhet min
värd verksam, hvilken ganska väl fortjente sitt namn
’Akil och i sjelfva verket var en bland de
förståndigaste män jag sett i östern eller vestern. Jag blef
anmodad att besöka de sårade, det jag ock gjorde
med största nöje. Den första jag besåg var
Muam-mar; sedan jag borttvättat den tjocka med håret
sam-mangyttrade blodskorpan och afrakat detta, fann jag
i hårfästet ofvanom pannan ett litet sår, obetydligare
än dem som hos oss vankas vid vanliga
gatu-slags-mål, och förklarade derföre att intet behöfde göras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
