Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland dem förekommo mig våra Ramadan forman
modigare än andra. Vi kommo ock lyckligen igenom
passet, utan att se några fiender, ntom några
nomader som gingo i vall med sin boskap på bergen och
af vallfärdarne med högt skrik manades att komma
ned på faltet. Jag kan ännu ej forstå huru denna
karavan kunde göra hela den långa färden genom
Persien, utan att bli plundrad af de råa, roflystna
Kurd-nomaderna, isynnerhet som den vid hvarje
station aftog i antal, då alltid en del vallfärdare begåfvo
sig hem. I Arabien vet jag förvisst att en sådan
karavan under liknande omständigheter alldrig kunnat
gå fram, utan att utplundras. Närmare middagen
hunno vi slutet af denna station och närmade oss den
lilla byn Haron Abad, för att der hvila återstoden af
dagen. Men några stenkast från byn mötte oss en
trupp af från plundringståg mot grannarne
återvändande Kurder, hvilka begynte antasta karavanen och
isynnerhet dess fotgängare. Redan hade dessa
utblot-tat 3 fotgängare intill skinnet och uppsnappat några
ök jemte packning samt bragt dem i förvar, då
ändte-ligen alla formän med sina drängar samlade sig,
beväpnade med störar (ett här mycket brukligt och med
konst fördt vapen), samt beslutna att möta våld med
våld; äfven den lilla byns folk hade samlat sig till
vårt försvar, emedan de sjelfva voro rädda för
nomaderna. Kurderna funno derföre för godt att
fortsätta sin färd och lemna oss i ro. Vi tågade
således i lugn och fred till en khan, som, ehuru stor och
vidlyftig, ej kunde herbergera hela karavanen. Ånnu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
