Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan rörelse och sådant lif som torggatorna, utan
äro ganska ödsliga och folktoma, så att man kan gå
länge utan att möta en menniska. Man ser der
heller ingenting annat än långa ödsliga murar af grå
lera och stängda portar; intet fönster, ingen luftig
balkong eller annat sådant synes, ty i Isfahan äro
alla boningsrum och alla fönster vända inåt gårdarne,
så att den fula muren är gatvandrarens enda
ögonfägnad. Jag vet ej om allt gömmes inom hus af
ovilja mot fremmande, eller af rädsla för sådana,
eller af vördnad för familjens helighet; men hvad jag
vet, är att den fremling, som vandrar bortom de stora
bazargatorna, blir mycket missbytt. Till de
sistnämnda samla sig alla män, dels för att arbeta, dels för
nyhetskrämeri och politicerande i dagens frågor o.
8. v. och staden består egentligen af dem; derföre
bär ock Isfahan, liksom i mer eller mindre grad alla
Orientens städer, med all sin vidlyftighet karakteren
af en småstad. En förfärlig förstörelse möter ögat
öfverallt, så snart man kommit ut från bazarerna; de
toma murarne äro sällan hela, ofta sammanfallna eller
lutande till fall, så att man af en inhemsk
följeslagare blir varnad att ej gå nära den eller den muren.
Då vi kommo in till staden, gingo vi ungefär 2
timmars tid emellan blotta ruiner, och i hjertat af staden
kan man knappt gå 20 steg utan att se en ruin. Och
hurudana äro dessa ruiner? Icke sådana man till
öf-verflöd ser äfven i Syrien och Egypten, nemligen
härstammande från en långt aflägsen forntid, öfver
hvars förfall vi föga kunna bekymra oss för dess af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
