- Project Runeberg -  Georg August Wallins Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849. Dagbok och bref / Fjärde bandet /
240

(1864-1866) [MARC] Author: Georg August Wallin With: Sven Gabriel Elmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

segrade dock sömnen öfver nyfikenheten och jag lade
mig att sofva kort efter solens uppgång. Ifrån
Kir-manshahan hade vi färdats om dagen och hvilat om
natten, men detta hade skett emot våra formäns vilja,
den osäkra vägen och fruktan för fiender tvang dem
dertill. Åfven detta är tvärt emot Arabens bruk, ty
genom fruktade, osäkra trakter stryker han fram i
nattens mörker, sägande att natten är abo satir; men
om Persern har framför sig en farlig väg, går han
den om dagen. Men kamelens lätta steg höras knappt
på en alns afstand, medan mulåsnans stampande steg
höras vidt omkring, äfven om dess herre skulle for«
mås att borttaga de skramlande bjellrorna. Ku bör*
jades en annan ordning, som följdes ända till Shiraz
och Abu Shir; vi lastade midnattstid, ofta 3 å 4
timmar efter solens nedgång, och marscherade natten
igenom, så att vi kort efter solens uppgång upphunno
hvilostället. Denna marschordning, så onaturlig den
än förekom mig, är den vanliga i hela Persien alla
tider af åiet; att de under heta sommaren följa den,
har jag ingenting emot, ehuru jag äfven då föredrar
Beduinens sed, men nu fick jag ofta rätt känbart
inse oforståndigheten att följa den om vintern och
kalla hösten. Jag led dock mindre »än de flesta
andra, men det gjorde mig ondt om de små barnen,
qvinnorna, gubbarne och andra som hade föga kläder
att skydda sig med; de skakade tänderna af köld
medan de suto på öken. Dertill kom att jag ej fick se
landskapet eller dess byar och utsigter. Dagen
uppgår dock vanligen på hvilostället med kaffe- och thé-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:16:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wallinresa/4/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free