- Project Runeberg -  Georg August Wallins Reseanteckningar från Orienten åren 1843-1849. Dagbok och bref / Fjärde bandet /
265

(1864-1866) [MARC] Author: Georg August Wallin With: Sven Gabriel Elmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väggen stod midt på golfvet en dubbel rad af kri~
stallkarl i ovanliga former, glas, burkar, långhalsade
flaskor m. m. och i hvarje kärl var insatt en
blomster-bukett, men emellan dem lågo årstidens frukter,
såsom oranger, pomeranser m. fl. , Emellan båda
raderna var ett litet mellanrum och på ömse sidor om
kristallkärlen stodo kaljaner med långa läderslangar;
sådana ftinnos ensamt i detta rum 30 stycken, 15 på
hvardera sidan af dubbelraden. Tidt och ofta infunno
sig tjenarey som aftogo hufvudet från hvarje kaljan,
fyllde det ånyo med tobak, återhemtade det jemte sin
koleld, och ombytte äfven stundom vattnet. En
kaljan delades blott af två, men när alla 30 på en gång
röktes, åstadkom deras kurrande vatten en högst egen
musik. Tre mullor aflöste hvarandra oupphörligt i
menbern och uppläste dels ur Mirkhonds Randat
08-safcL) dels ur andra böcker, dels (men högst sällan)
ur egna compositioner, historien om de Persiska
helgonen, än med klagande led predikoton, än med
raskare alldaglig, än med Persernas pathetiska
exstas-stämma. Ahörarne greto och tjöto, isynnerhet
förargade mig en gammal gråhårsman bland mina
närmaste grannar, i det han under qvidande snyftning
oupphörligt slog händerna mot sina knän och slätade sitt
med henna rödfärgade skägg; äfven vår värd,
proselyten, upphörde ej att runka sitt hufvud i klagande
rörelse och med sin hvita näsduk torka eller skyla
sina ögon, samt fräsa näsan i den hos Perserna
brukliga spottburken af grönt glas. När mullan i sin
jäsning kom till Hosein och pathetiskt utropade: ”ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:16:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wallinresa/4/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free