Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfrågade oss äfven hvart vi ämnade oss och hvad
mina säckar innehöllo. Med nickningar och några
intet sägande ord besvarade jag frågorna, och lika
kort var min kamrat i sina svar; han upplyste ingen
om färdens mål eller hvad han förde med sig. Sa
mycket ifrigare fördömde han på tu man hand med
mig de frågvisa Beduinerna och inpreglade hos mig
nödvändigheten att alldrig upplysa dem om något;
”ja allah ja hdgg>” sade han, ”rid upp vid min sida
och låt ej dromedaren gå bakefter, såsom hadari göra,
ty du må veta att vi nu äro i Arabers land, icke i
Baghdad och Araberna äro djeflar i lystnad. Linda kefije
om näsan att folket ej må se dig, kanske någon hungrig
hand får lust att följa oss och under natten snatta
bort något af vårt bagage.” Jag svarade i ”Gud för«
dömme deras fader, dessa hund-Araber, men, Hamad!
så länge vi äro här hafve vi intet att frukta af dem
och får någon tjnf lust att komma under natten, skole
vi nog bränna hans näsa.” Beduinen är stor pratare
på resor och finnes i hans närhet någon som förstår
hans språk och lefnadsförhållanden, är han alldrig
tyst om dagen. Det är en olycka för mig att jag
har en nästan motsatt natur, ty i allmänhet ordfattig,
är jag det ännu mera under en tröttsam färd, såsom
denna nu. Andra dagen är vanligen den svåraste;
också kände jag mig ganska medtagen, då vi 3
timmar efter solens nedgång hunno till stranden af
Eu-frat vid den på andra sidan belägna lilla staden Hit,
mina leder voro liksom lösa och benen värkte, jag
förmådde ej utan möda kröka ryggen för att luta mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
