Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landskap, som nu låg i vår våg. Så snart vi kommit
npp ur Vadi Hauran upphörde den friska vegetation
nen och landet blef en steril öken, betäckt med små
stenskärfvor af olikt skimrande farger; de små
nöd-vexta örterna, som dock funnos hår och der, stodo
nu förtorkade, vittnande om att intet regn fallit hår
på långa tider. Mot aftonen hunno vi öfver denna
bedröfliga sträcka och kommo till en lägre trakt,
kallad Savdb, som äfven skall börja i Hauran-bergen
och sluta ungefar här i öknen. Den var högst
olån-dig och svår att befara, vi sökte länge innan vi
funno ett lämpligt ställe att gå öfver den. Söndagen den
22 april vandrade vi åter öfver torr och steril
öken-grund, närmande oss till ett landskap Alkara, som
fordom skall hafva varit odladt, men nu är en
fullkomlig öken. Der skulle vi taga vatten ur en pol,
som vanligen ända till midsommar håller sig fylld,
ehuru det nu redan förtorkade landet ej gaf oss stort
hopp. En annan anledning hade vi äfven i dag att
bli oroliga och nedstämda: under starkaste
middagshettan företog sig nemligen Hamads dromedar orådet
att sjelfmant knäfalla med ryttaren på ryggen. Detta
är ett dåligt tecken, hon ger dermed tillkänna att hon
är trött och for tillfället ingen lust har att fortsätta
färden, hvarföre ett sådant knäfallande inger ryttaren
mycken oro. Hamad steg af, lade sig vid sidan af
dromedarien, och efter en kort stunds tystnad, under
hvilken hans oupphörligt rörliga ögon och miner
vittnade om tankeansträngning, vände han sig till mig,
gom äfven knäfällt ipin dromedar och satt mig bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
