Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hännes umgänge populairt, hännes arbetsamhet beständig och
hännes omsorg om ordning och goda seder hos dem, som
hänne tilhörde, i högsta måtto verksam och fördelagtig. Med
sådane egenskaper var det hänne mycket lätt at blifva älskad
och vinna högagtning. Hon hade den af dem, som hänne
närmare kände, och hännes stora värde hade varet misstrodt af
ingen, om ej partierne hade i förra tider någon gång gjort
hänne för mycket verksam, dertil frestelsen dock var ganska
stor, då konungahusets fördelar ofta voro i fråga och
äfventyr, och konungen sjelf ej var fallen at dem så hägna, som
den tidens skick fordrade. Hännes nöje åt luxe, som så
mycket blifvet klandrad, var åtminstone de senare åren
försvunnen och kunde icke öfverklagas. Hon sydde den skönaste
söm af alla slag, och finnas flera arbeten efter hänne, som väl
kunna anses som mönster för högsta graden i den konsten.
Hon läste alt hvad som utkom och lät läsa för sig äfven
under sina andra occupationer. Hela hännes conversation var lärd,
och en man af något namn i den vägen saknade aldrig
hännes attentioner. För halflärdt folk, med skyldighet at vara
fullkomlige, var det en fara at komma för hennes ögon.
Canzlie-r. Sotberg, som var mycket vitter och kunde anses
för lärd i den väg, som närmast var, har försäkrat mig, at
hon ofta brydde honom vid hans lectioner.
Hännes religion har varet mycket misstänkt, och då
man ogärna bör fälla omdöme om andras tänkesätt i den
delen, vagtar jag mig så mycket skäligare derföre, som jag icke
nog kände honom. Det var först sista året af hännes lifstid,
som jag hade lyckan at vinna hännes förtroende. Hon talade
då ofta i dessa ämnen, med bibehållen håg för granskning,
men utan anledningar til otro. Om jag skulle på samvetet
säga mit tycke, så har jag den öfvertygelsen, at hon,
omgifven af bättre folk och med förtroende för en lärd och klok
präst, helt lätt varet förd på religionens väg, at icke ådraga
sig den minsta misstanka.
Om goda seder var hon så angelägen, at en person utan
dem, med alla andra goda egenskaper, likväl aldrig kunde
bibehålla hännes tycke.
Det fel, hon til sista stunden behöll och hvilket altid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
