Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Un anteur ä genoux, dans une liumhlc préface,
Au lccteur qu’il cnnuic a heau deraandcr grace —>
Hvarför vilja författare alltid skrifva företal och
hvarför vill publiken icke läsa tlem? ... Se {ler en
gammal betänklighet, som temligen olämpligt framställer sig
just da författaren tagit pennan, för att nedskrifva sitt
blygsamma förord. Man har stundom ansett dylika
förespråk såsom ett slags åskledare för kritiken, amuleter
emot recensenternas grymma makter, o. s. v. Utan att
just tilltro dem någon undergörande kraft i denna del,
äga de dock åtskilligt som talar för dem, och medtagas
gerna såsom nöd-ankare, i dat stund man skall ut på det
vida och oroliga författare-hafvet. Sällan behöfver man
nemligen säga, hvarför man icke skrifvit, men
mången behöfver säga, hvarför han skrifver. Icke alla
taflor tåla att ses i samma ljus, och ett förord till
läsaren vill derf öre betyda detsamma, som Artistens ord till
den som betraktar hans målning: « Var god och ställ er
här, för att bedömma arbetet.»
Till en början torde läsaren icke titan någon
för-undran se utgifvas fjorton års gamla reseanteckningar,
helst värdet af detta slags litteratur vanligen år det, som
nyhetens behag skänker. Förf. nekar ej heller, att han
ju sjelf med en viss farhåga ser dessa minnesblad nu
först framträda i trycksvärtan, då han icke
tillförene kunnat besluta sig att underkasta dem den offentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
