Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( i3o )
Man får på theatern i Dresden stundom se stycken,
så mycket närmande sig den låga forsen, att jag ej rätt
vet, huru Direktionen vill gifva dem inför cn bildad
publik, ett hof och cn konungafamilj. Sålunda såg jag cn
operett, der (ieislerseher med musik af Wenzel Muller ,
der bland tusen andra osmaklighctcr, älskaren, för att
gifva en serenad på mimgiga för sin älskarinna, koin
inåkandcs på theatern i cn vagn, dragen af ett par
gigantiska tuppar, och lyst af betjenter med vaxljus-stakar
och notpapper fästade hak i stångpiskan. Nu började ett
sä öfvcrljudt skratt, eller rättare ett glädjcråmaiidc, att
orkestern måste tystna för cn lång stund, lifter styckets
slut blef älskaren framropa’’ för denna nya idé, men man
hade snarare bort rop* fram topparne, ty egentligen
,ia-de de störs,a förtjensten af publikens bifall *). — Dallct-
sagt denna i hela Tyskland allmänt gängse uppgift, alt något
ömmare forhällande ägde rum mellan Kleist och det unga
fruntimmer, som på ofvannämnde sätt slutade sitt lif tillika
med lionom.
*) Ungefär vid den tid då detta skrefs, lemnade Theatern i
Weimar ett drag till den sceniska konstens historia, som, är
märkeligt nog. En pjes under titel: le chieti d’Aubvi (bekant hos
oss under namn af den trogna hunden), hade ifrån en
Boulc-vards-thcatcr i Paris banat sig väg till hof-thcatcrn i Berlin
och till andra Tyska theatrar, samt stutcligen äfven till
Weimar. Goethe, som då ännu var Direktör öfver spektaklcrna,
vägrade styckets upptagande på rcpcrtoiren; men i trots af
lians protest blef pjesen gifven och Goethe tog afsked: Detta
gaf anledning till erl mängd dagblads-artiklar, af hvilka cn
bland annat innehöll en parodierande omskrifning af Schillers
vackra vers:
Der Schcin soll nie die Wirklichkeit erreichen,
V ni siegt Natur, so muss die Kunsl entweicken
på följande sätt:
Dem Hundestall soll nie die Bühne gleichen,
Und, hommt der Pudel, muss der Dichler weichen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
