- Project Runeberg -  Wandrings Minnen / Del 1. 1833 /
140

(1833-1835) Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( ’4° )

Genom ett inträdcsbref af fru Bruun hade vi tillfälle,
att lära Iiänna hennes dotter, Grefvinnan Bombelies, —
så ofta omtald i modrens skrifter under benämningen
La douce Ida, och hos hvilken, som fru Stael säger,
alla Sånggudinnor stämt möte. Hon förenar äfven i en
hög grad alla sällskaps-talanger —r målning, musik och
sång, deklamation, dans, litterär och artistisk bildning
— med skönhet och ett intagande sätt att vara.
Beklagligen lider hon numera af en långvarig sjuklighet.
Hennes inan är Österrikisk Minister härstädes.

I

Lefnadssättet är yppigt, godt, och för godt köp.
Den gamla Tyska soliditctcn förenar sig med den
Franska läckerheten. litt gammalt härvarande bruk
förljena-dc vist ej omnämnas, om ej såsom bevis, att det här
kunnat bibehålla sig ett halft sekel, sedan det i andra
hufvudstäder försvunnit, nemligen bruket, att låta bära
sig i por [chaise. Jag har haft ganska roligt åt dessa
porlchaise - gubbar. De stå, liksom våra gamla
stånddrabanter, klädda i blått och gult, med regarns-strumpor,
smala ben oeh gigantiska fötter, i långa rader, i sina
qvarter, på torg SCc. och vänta, som olyckliga
åkarhästar, på förtjenst. Den kan ej blifva stor, ty en
vandring i cn sådan bagarbod kostar blott några Groschen;
derför fördrifva de äfven tiden med att såga ved.
Oaktadt deras bedjande miner kunde jag ej förmå mig, att
anlita dem om handräckning, ty jag skämdes verkligen,
att, som ung- och stark karl, låta bära mig omkring af
hedersmän, soin vandrade vid grafvens brädd. Lit
slagregn nödgade mig dock en gång, alt söka tillflykt i cn
dylik hönsbur, och det bar genast af; men färden är,
genom den ständiga rullningen och vaggningen liknande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wandringsm/1/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free