Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 36 )
gifva det bela en hufvud-ton, som harmonierar i alla
brytningar och nyanser *).
Den svåraste uppgift för koloristen är härmningcn af
menniskokroppens lokala färgton, så att den lefver, eller
hvad man kallar karnationen. Det skulle t. ex. tyckas,
att om man öfverdrog en klassisk staty med den
egentligaste lilTärg, så skulle bilden få utseende af en
naturlig mennisko-kropp, men ingalunda: den skall alltid
förblifva död och kall**), hvaremot vi på duken ofta se
framtrollade bilder, under hvilkas hy man tycker sig se
blodet spritta. Ännu mer: den sannaste färgton, i fråga
om karnationcn, är för det vanda ögat icke sann hos
hvarje individ, ty lokal-tonen i detta fall beror på
temperamentet hos den person, som skall afbildas, och —
för att använda en mera allmän jemförelse —
Söder-landningen har i detta fall en helt annan färgton, än
Nordbon. Men äfven i det karakteristiska af dessa liuf-
*) Eller med andra ord: skillnaden emellan att återgifva hvarje
särskild färg och alt återgifva färgornas relativitet till
hvarandra. Båda dessa fordringar måste uppfyllas för alt bild#tn
stor kolorist, men det öfvervägande i ena eller andra fallet
skapar särskilda konstnärs-karakterer. Titian öfverträffade i
det första. Han ser färgorna på ett idealiskt sätt; hans
färgton är i hög grad lysande, men man finner den ändå alltid
sann. Rubens likaså; ehuru han stundom faller i karikatnr.
— Correggio åter hör till det sednare alternativet. Hans färg
är aldrig lysande, men alltid harmonisk och i dctla afseende
sann. — Om det techniska af färgbehandlingen tala vi, som sagdt,
mindre, då det är en underordnad fråga vid uppskattandet af en
stor kolorist. På paletten ßnnas inga andra färgor än de,
som ligga i konstnärens hufvud.
**) Enahanda är förhållandet med t. ex. vaxbilder. Kan något
vedervärdigare tänkas, än deras kolorit, och likväl är den
materiellt sann. Här är skillnaden emellan falsk och sann
nalur-härmning oeh ett ytterligare bevis, att konstnärn måste
taga det mesta inifrån, och icke utifrån sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
