Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Kort sagdt: for att få slut på eder tvekan,
Så veten att ett mäkta stort parti
J ägen ibland adeln och bland folket
Som intet högre önskar, än att se
Rättmätig konung uppå tronen stiga!
JOHAN.
Rättmätig konung? Är väl jag en sådan?
SVANTE.
Ja, hvilken kan bestrida eder rätt?
JOHAN (dystert).
Hvad tron J, frände, att från Örbyhus
Den kungliga martyren skulle svara,
Om ej min fader hade täppt hans mund?
SVANTE (träffad, men sansar sig)
Hvad varit har, har farit!
JOHAN.
Tron J det?
Jag tror att det som varit går igen! –
Det är en farlig lek som nu en tid
Man lekt med Sverges gamla kungakrona,
Der hon som boll har slungats af och an,
Till dess hon ändtligt stannat i en hand
Som utan darrning uppbär hennes börda!
Skall hon nu derifrån igen på språng
I rymden ut, och föda split och kif,
Som nordens mark på nytt besudla skola
Med egna söners blod som ropar hämd? –
Nej! om än tusen gånger från mig stulen,
Jag kommer ej min hand vid hennes guld!
SVANTE.
Är detta edert sista ord, min frände?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
