Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
GUSTAF ADOLF.
Så kan en tärna, ej en yngling tänka.
MARIA (fortsätter svärmands)
Och att jag flytta finge med er alla
Till någon stilla bygd, dit stormen aldrig
Förmädde sträcka sina vingars dån!
Häruppe på den stolta tronens höjd
Jag fruktar alltid någon dyster ofärd
Som drabbas skall allt hvad jag eger kärt!
GUSTAF ADOLF.
Nu svärmar du! På höjden ser man vida,
Och uti dalens djup vill jag ej bo!
Jag ofta hört min barske fader säga
Att moln sig skocka rundt omkring värt land,
Och icke blott kring vårt, — kring hela verlden
De samla sig, att ladda åskor ur!
Och tror du väl, Maria., att din broder
Då skulle vilja sitta spak vid härden
När land och rike, lif och tro det gäller?
Och mindre insats, sade mig herr Axel,
Blir kanske icke gällande i spelet
Hvartill ren kejsarn lägger korten ut! —
Och du, en kungadotter, skulle darra
Då brodren sina sporrar vinna vill
På ärans fält, der ädla fäder stridde? ...
MARIA.
Ack ja! jag skulle darra för ditt lif.
GUSTAF ADOLF (sluter henne intill sig).
Du veka blomma min, du hulda syster,
Så du ej tänka får: hvad är mitt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
