Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
JOHAN (utbrister i bittert skratt).
Ha, ha, ha! Kärlek? Sen mig rakt i ögat
Om J det kunnen, och det ordet sägen
Ännu en gång förutan skam och blygd!
J älsken mig? J som ifrån min broder
Tog Sverges krona bort med våld och list?
J älsken mig? J som beskyllt min moder
För neslig stöld, när hon sin make mist?
J älsken mig, och viljen mig förblinda,
Och viljen mig i dubbel boja binda
För att mig släpa se’n till hopens hån
Vid den triumfvagn som er egen son
Skall upp till maktens solskenshöjder föra?
Nej, så må fritt allt Sverges rike höra
Hvad sedan långa, qvalfullt dystra år
Med glödhet skrift i hjertat ristadt står:
Min kronan är som på er hjessa sprider
Sin klara glans! Min är hon från de tider
Då hän till Pohlen broder min man dref,
Och jag, ett barn, i edert våld förblef!
Min kronan är, fast man mig tvingat skrifva
En formlig akt, att eder rätten gifva!
Ja konung Karl, min stolta farbror, här
Jag träder fram för er: min kronan är!
KARL (rycker hammaren ur sitt
bälte och ropar med dundrande stämma,i det han vill rusa
emot Johan, men återhålles af Gustaf Adolf och Maria).
Guds död! Nu nog med denna fräcka visa!
Din lycka, galne pojke! må du prisa,
Ty hade du som man mig skymfat så,
Ej vore hel din yra panna då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
