Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
GUSTAF ADOLF.
Jag hoppas det; men det kan hända dock
Att vi ej mera ses i detta lifvet,
Och kanske voro bäst att ung få dö! —
Högtidlig stunden är, och låt mig derför
Min tacksamhet för läraren förklara,
Och för de goda råd han gifvit mig!
OXENSTJERNA.
Ers nåde! sådan lärjunge som, J
Är tack och lön för läraren tillräckligt!
GUSTAF ADOLF.
Och om mig döden spar, om ynglingen
Som man med seger vänder hem från striden,
Får han då kalla läraren sin vän,
Och vill den vännen honom trogen blifva
I alla skiften, hvart ännu det bär?
OXENSTJERNA.
Det vill, det skall han, uti lif och död! ...
GUSTAF ADOLF.
Tack, Axel Oxenstjerna! I din famn
Och med ditt handslag knytom vänskapsbandet! ...
(de omfamna hvarandra)
Och ljusnar det för mig, och går mitt namn
Ur töcknet fram, i strid för fosterlandet,
Och nämnes det en dag uppå de fält
Der menskligheten sina ädle ställt, —
Så som jag drömt så brinnande, så gerna!
Då skall det ensamt ej i häfden stå,
Nej! hän till sena slägten skall det gå
Med ditt förenadt, Axel Oxenstjerna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
