Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
För att en öfvermodig granne lära
Att Sverges kraft ej än förlamad är —
Ännu en gång er se och säga eder
Mitt afsked; ty det står i Herrans hand
Om nånsin mer vi se hvarandra åter!
RYNING.
Som rådets äldste tar jag ordet här
Och tolkar, tror jag, hela rådets tanka
Då nu jag ropar ut ur hjertats djup
Ett: länge lefve Karl den nionde,
Vår ädle kung, till vår och landets fromma!
ALLA (utom Svante Bielke).
Ja, länge lefve Karl den nionde!
KONUNGEN.
Jag lefvat länge nog, och tackar eder
För det J viljen söka göra mig
Den tunga afskedsstunden mindre bitter!
Men innan jag dit ned till stridens fält
Mig skyndar, har jag här ett vigtigt värf
Att föga ut, och det den krona gäller
Som, Gud det vet, jag efter mogen pröfning
Och uppå stånden, råds och folks begäran
Har satt uppå min hjessa, sedan den
Af Sigismund blef fegt i sticket lemnad!
Det var min bästa tanke att en dag
På lemna den i arf åt Gustaf Adolf
Min käre son, som vid min sida står,
Och värdig har jag honom göra sökt
Att bära den; men ödet ville annat,
Och kanske ock rättfärdighetens dom!
Så lemnar jag den nu åt hertig Johan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
