Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Och allt för fridsam för den tid af stormar
Som drager nu utöfver verlden upp!
Och derför träder jag sjelfvilligt nu
Tillbaka i min skugga, vill ej längre
Fördystra eder lefnads qväll, min kung,
Som kasta må sitt skimmer öfver norden.
Af inga moln, af inga stormar störd!
KONUNGEN.
Kom i min famn, min broders ädle son,
Och låt mig tacka dig för denna seger
Uppå dig sjelf, — för detta tröstens bud
Som du en djupt förkrossad fader skänker!
(sluter honom i sin famn)
Du är ej svag, du har den sanna styrkan,
Ty du försaka och försona kan! —
JOHAN (till Maria).
Och är min djupa skuld väl nu försenad?
MARIA (blygt, i det hon räcker honom sin hand).
Ja, den försenad är!
KONUNGEN.
Förstår jag rätt
Din blick, min frände? Äger kungen väl
En bättre skatt än kronan att dig gifva?
JOHAN.
Min höge farbror! ja, J ägen det,
Och viljen J den skänka som bevis
Uppå att nu dör stridens buller bort
Och frid är sluten inom Wasaätten?
KONUNGEN.
Hvad säger du, Maria, väl derom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
