Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - I. Markbeskaffenhetens betydelse för skogsväxten - 2. Sammanställning av några i praktiskt hänseende viktiga förhållanden rörande jordmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKBESKAFFENHETENS BETYDELSE FÖR SKOGSVÄXTEN.
Luckring i jordytan håller de närmast underliggande lagren fuktiga, ehuru det
luckrade lagret är i och för sig torrare. Tillpackning av de översta lagren ökar
dennas vattenkapacitet. En lucker jordyta är fördelaktigare för plantor och mera
försigkomna träd. En mera tätt packad jordyta kan i vissa fall erbjuda utsått frö
något större fuktighet, men blir till olägenhet för småplantor, emedan den lättare
fryser upp och vid starkare nederbörd packar ihop sig till en vid torkning hård
skorpa.
Ett lager av torrtorv hämmar avdunstningen från underliggande mineraljord.
Själv har torven stor vattenkapacitet, men om den en gång uttorkat, upptager den
endast långsamt nederbördsvatten och låter, till dess den åter blivit mättad med
fuktighet, endast ringa mängder vatten rinna igenom till underliggande jordlager. På
grund av torvjordens stora absorptionsförmåga försvåras trädens näringsupptagande i
sådan jord.
Oförmultnat skogsströ skyddar mot avdunstning. Dess egen genomsläpplighet för
vatten beror av dess torrhetsgrad och struktur. Barrströ genomsläpper fuktigheten
lättare och har mindre vattenkapacitet än lövströ.
En levande markvegetation av lavar och mossor hämmar likaledes avdunstningen
från jordytan. Äro de torra, släppa de i början lätt igenom nederbörd men uppsuga
så småningom stora mängder vatten, som sålunda undanhållas jorden. Under torra
år kan ett mosstäcke därigenom avsevärt nedsätta markens produktionsförmåga.
En markvegetation, som har rötterna nedsänkta i jorden, tager stora mängder
vatten ur denna genom sin transpiration. Samtidigt uppfångar den på sina blad
mycket nederbördsvatten, som lätt avdunstar. Den uttorkar sålunda markytan.
Är marken täckt av ett skogsbestånd, upptaga träden genom sin transpiration
stora mängder vatten ur de jordlager, där rötterna äro utbredda. Samtidigt blir en
stor del av nederbörden hängande i kronorna och avdunstar därifrån. Marken blir
således starkt uttorkad på det djup, där rötterna äro utbredda. Men själva markytan
utdunstar mindre, dels därför att den är täckt av strö, dels därför att genom
be-skuggningen temperaturen blir lägre och luftens relativa fuktighet något större.
Är marken täckt både av ett skogsbestånd och en levande, vattenförbrukande
vegetation, utsättes marken starkt för uttorkning, och detta desto mera ju
neder-bördsfattigare klimatet är under vegetationstiden och ju ringare vattenkapacitet
jorden äger.
Vid i övrigt lika förhållanden är kal mark nära ytan fuktigare än en mark, som
är klädd med en vattenförbrukande ytvegetation, och sistnämnda mark. på djupet
fuktigare än skogbeklädd mark.
Liksom alltför ringa fuktighet i marken lägger hinder i vägen för vegetationens
fortkomst, så kan även ett överskott därav, för så vitt icke det är blott tillfälligt, bliva
till men; det minskar jordens porvolym, hindrar rötternas andningsarbete, håller
jordens temperatur nere på våren, ökar faran för plantornas uppfrysning samt gör
jorden lös, så att trädens rötter få dåligt fäste, varigenom träden lätt kullkastas av
stormar.
I praktiken har man plägat särskilja följande olika grader med hänsyn till
jordens fuktighetshalt:
våt, då jorden är så fylld av vatten, att det avrinner då den upplyftes t. ex. med
spade;
fuktig, då jorden vid sammanpressning i handen avgiver vatten droppvis;
frisk, då jorden vid pressning i handen ej avgiver vatten men kännes fuktig och
sammanhålles av fuktighet;
torr, då jorden antingen lätt sönderfaller, såsom torr sand, eller är fast hoppackad,
såsom torr lera.
De flesta trädslag föredraga den friska jorden framför jordmån med något av de
övriga fuktighetstillstånden. Några trädslag kunna dock även trivas väl på fuktig jord,
— II —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
