Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 3. Beståndstillståndet och dess analysering - c. Slutenhet - 3. Slutenhetens betydelse i olika hänseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE DEL.
i sina uppskattningstabeller (1911) angivit följande relation mellan slutenheten
och formklassen inom tall- och granbestånd:
Slutenhet. Formklass.
Gles och dålig.............0,575 0,625
Medelgod................0,65
God..................0,675 — 0.70
Översluten, tall.............0,70—0,725
» gran.............0,725—0,75
Dä de härskande träden inom bestånden alltid hava ett något friare
kron-utrymme och därför större kronförhällande än de behärskade, hava de
förstnämnda i regel en något sämre formklass än de sistnämnda.
Huruvida virkets rent tekniska egenskaper, närmast dess specifika vikt och
hållfasthet, röna bestämt inflytande av beståndets slutenhetsgrad, är väl ännu
icke till fullo utrett. En större slutenhet för, under eljest lika förhållanden, med
sig smalare arsringar hos virket än fallet är i de glesare bestånden. Förr ansåg
man för givet, att smala arsringar hos barrträden betydde högre kvalitet hos
virket, under det att förhällandet var motsatt hos flertalet lövträd. Senare tiders
undersökningar i utlandet hava dock rubbat denna uppfattning, och det vill
synas som om klimat- och jordmånsförhållanden härvid spela en avgörande roll,
under det att årsringens bredd, försåvitt den ej mycket avviker från den
normala, är av underordnad betydelse. I själva verket är det den större eller
mindre mängden av tjockväggiga höstvedceller, som härvid är bestämmande för
virkets kvalitet, i det att denna blir bättre vid riklig förekomst av höstved. God
växtplats och gynnsamt klimat under vegetationstiden framkalla rikligare
höst-vedbildning än sämre ståndorts- och klimatförhållanden. Professor WIJKANDER1
har vid sina undersökningar av de tekniska egenskaperna hos virket från svenska
skogar ej heller kommit till något bestämt resultat angående slutenhetens
inflytande på virkets fasthetsegenskaper för sä vitt det gällt torr mark, men i
fråga om barrträd, som vuxit å starkt fuktig mark, visade det sig, att de slutna
bestånden alstrade sämre virke än de mera utglesnade.
Beträffande slutenhetens betydelse för virkesavkastningens storlek är det
uppenbart, att de slutna bestånden äro vida överlägsna de glesa och luckiga,
där marken ej fullt utnyttjas för virkesproduktionen. Men, såsom redan på tal
om slutenhetens betecknande antyddes, är det icke alldeles givet att en stor
täthet, d. v. s. ett jämförelsevis större antal stammar på ytenheten, representerar
en större virkesmassa. Under förutsättning av samma trädslag, markbonitet och
ålder kan ett bestånd av ett något färre antal träd, som hava mera utvecklade
kronor och därför äga större möjligheter att utbilda grövre stammar, innehålla
lika stor virkesmassa som ett beständ med större antal träd, vilka ha svagare
kronbildning och pä grund därav klenare stammar. Så länge fullt
kron-slut är förhanden, blir skillnaden i virkesutbytets storlek mellan bestånd
1 A. Wijkander, Untersuchungen der Festigkeitseigenschaften schwedischer Holzarten.
Göteborg 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
